Höstmörker

 

Vad konstigt det är. Varje höst blir jag lika förvånad. Ska det verkligen vara såhär mörkt? Brukar jag verkligen reagera såhär?

 

Inatt ställde vi tillbaka klockan en timme. Idag blev det som bekant mörkare tidigare på dagen än vad det blev igår. Jag upplever den timmens skillnad mycket väl.

 

Jag har inte något emot de dunklare årstiderna i sig, snarare tvärtom. Men det är något som händer med mitt psyke när senhösten nalkas. Nu har jag inte tid med det. Jag vill njuta varje minut av att vara mamma till min lille pojke. Vill inte smitta ner familjen med någon sorts olust. Nu tror jag inte det är särskilt illa med mig, utan det är just vid denna tidsomställning som jag märker av deppigheten som mest.

 

Det gäller att ta vara på de ljusa stunderna på dagen och då ta en lång barnvagnspromenad med mitt hjärta. Jag försöker ha det så ljust som möjligt här hemma så inte tröttheten blir allt för påtaglig. Vissa kvällar myser vi till det med levande ljus.

 

Det är inte långt kvar till snön faller. Det är glädje. Då blir inte bara gatorna ljusare utan även mitt sinne.

 

 

Jag försöker verkligen må bra varje sekund med min lilla familj, oavsett mörker eller ljus, kväll eller morgon.


Kommentarer
Postat av: Tanna

Jag tänder lampor här hemma, och levande ljus. Min man går efter mig och släcker, hehe. Han gillar ha det lite mörkt hemma på kvällen och jag vill ha alla lampor tända. Man blir ju så trött annars. Hoppas ni mår bra !

Svar: Ja, min sambo går också och släcker en del. Han tycker det är onödig.. men det tycker inte jag ;)
Lovisa - mamma till Nils

2012-10-30 @ 10:08:53
URL: http://tannaodevil.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0