En uppretad men nöjd tjej i en smal och välfungerande kropp


 

Och till er som är trångsynta:

* Bara för att jag är kvinna bör jag inte skyla mig.

* Bara för att jag är feminist behöver jag inte bränna BHn och använda bomullsmamelucker.

 

 

Huvudsaken är väl ändå hur jag MÅR i min kropp och inte hur jag SER UT i min kropp.

 

PS. Enligt min nya uträkning är jag inte ens underviktig längre! NÖJDA?


Chariot cx2

 

Den hurtiga lilla familj vi är har vi valt att investera i ytterligare en barnvagn. En barnvagn som passar vår livsstil mycket bra. Häromdagen var vi iväg och köpte oss en vinröd Chariot cx2. En fantastisk vagn med många möjligheter. Till denna vagn kan man koppla på olika set som för joggning, skidåkning, vandring, cykling och promenad. Vi valde faktiskt syskonvagnen, men den finns även som singelvagn. Detta är en dyr historia och det känns onödigt att byta upp sig senare när eventuellt syskon kommer, då ett barn sitter lika centrerat och bra i denna också. 

 

 

I förrgår fick jag ta premiärturen med Charioten. Vi gick bort till Rudskogen och jag provade jogga första gången efter förlossningen. Jag har inte tyckt det känts riktigt bra förut och tyvärr kändes det inte optimalt nu heller. Men det blir bättre hoppas jag. Knip knip knip! Hursomhelst, det är så mycket roligare att springa med Nils än att springa själv. Har aldrig varit någon hängiven löpartjej men vem vet, kanske blir! Utöver löparsetet har vi även köpt till skidsetet. Nästa inköp kommer bli cykelsetet så vi kan ut och cykla hela familjen i sommar.

 

 

 

 

 


Mammakroppen #2

 4,5 månad efter förlossning
 

 

Min träning under en vecka brukar ungefär se ut på följande vis:

Medelgympa 55 min x 2 (skippar vissa rörelser som tex hopp och byter ut situps mot plankan)

Promenad 60 min x 6

Styrketräning gymmet x 1

Stryketräning hemma med tabata-upplägg x 1

(Bära runt på en bebis X timmar om dygnet och inte få sitta ner)

 

Min kost:

Äter som vanligt. Dvs frukost, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål. Klarar inte av minsta hunger utan käkar när jag behöver. Allt givetvis vegetariskt. Bjuds det på fika äter jag även utav de godsakerna på vardagarna men annars köper vi gottigheter på helgen.

 

 

Ibland är jag orolig att jag återupptagit min träning för tidigt och att jag tar ut mig för hårt. Hur vet man? Kroppen känns inte riktigt som innan jag fick barn. Bäckenbotten är inte stark ännu men jag kniper som en tok! Det verkar ta lång tid för att få fullgott resultat. Och ska jag vara ärlig känner jag fortfarande av tyngdkänsla när jag anstränger mig. Men, jag måste få röra på mig för att få må bra. Jag tycker verkligen det är kul att träna men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte också gör det för att se bra ut. Ja, jag är absolut mestadels nöjd med min mammakropp.

 

Hur känns er kropp vid träning efter att ni fått barn?

 


Återupptag av träning

 
Barnet leker, hunden vilar, mamman äter risgrynsgröt och pappan kommer snart hem från jobbet. Fint det! Jag och Nils har nyligen varit ute på promenad med grannen och hennes lilla dotter. Är det inte underbart ute så säg! Marken är vit av snö och luften är härligt kall.

 

I dagarna har jag varit på mina första gympapass sedan Nils föddes. Det blev medelgympa med Friskis & Svettis med viss modifikation. Jag utesluter häftiga hopp, att ha benen brett isär, snedvridning av bäckenet och magövningar som sit ups. Att småjogga på stället och göra liknande rörelser med överkroppen och utföra plankan är det jag tex kan göra istället.

 

Är förvånad över att jag bibehållit en hyffsad kondition. Trodde jag inte. Okej, den är verkligen inte supergod men absolut inte kass. Det måste främst varit den ökade blodvolymen och den stora magen som satte gränser förut. Dock känns det inte alls som förut under styrkeövningarna. Har inte alls någon kontakt med musklerna, kanske på grund av att de inte existerar längre? Haha. Det är inte döjobbigt att utföra träningen som jag förväntat mig, utan det är mest en konstig känsla av stumhet.

 

Samtidigt är jag ängslig för att köra för hårt nu i början. Man har ju hört skräckhistorier.. Rädsla för att utveckla inkontinens och prolaps eller att återfå foglossning och eventuell magmuskeldelning sätter griller i huvudet. Längtar efter att få komma till gymmet också. Ni som är träningsvana, hur kände ni med träningen och la upp den efter förlossningen?

 

 

..Och där började barnet skrika, hunden röra på sig, mamman sjunga vaggvisor och pappan satte sig på tåget hem.

 

 

 
 

Mammakroppen

 
Är det inte underligt hur kroppen kan anpassa sig? Det är svårt att förstå att Nils faktiskt låg i min mage för några veckor sedan. Magen var då en stor, spänd kula och idag är den betydligt mindre och mjukare.

 

Många gånger fick jag höra när Nils låg i magen; ”Det är ju verkligen bara en mage du fått”. Folk var förvånade men jag vill påpeka att man faktiskt inte behöver få så mycket mer. Det är synd att en del kvinnor våndas för att bli gravida i rädsla för att få en helt annan kropp. Jag gick inte upp särskilt många kilon under graviditeten, knappt 6 kilo slutade det på. Dock skall det tilläggas att musklerna försvann snabbt då jag mådde fruktansvärt illa i många veckor i början av graviditeten. Så fettandelen blev högre än den annars varit.

 

"-Vill du ha en till bulle?
- Nej tack, det är bra.
- Men, passa på nu när du är gravid!"

 

Vadå passa på?! Något jag har svårt att begripa är varför jag skulle passa på att ”unna” mig genom att öka ätandet markant och att äta mer onyttigt bara för att jag är gravid. Varför?

 

Visst, jag mådde dretilla och smååt en hel del. Det blev en hel del knäckebröd och kiwis. Jag försökte äta balanserat men jag medger att jag åt knappt något fett, utan kolhydraterna dominerade. Första trimestern var jag inte sugen på godis alls. Senare började jag äta det, men då på helgen. Jag åt mat när jag var hungrig och åt ordentligt tills jag blev mätt. Inget slarv och något dumt kaloriräknande.

 

Jag försökte hålla igång min fysik så gott jag kunde. Styrketräningen blev dock bortvald ganska så snabbt. Vattengympa och gympa höll jag på med ett bra tag ändå. Jag försökte anpassa gympan efter mina förutsättningar. Jag tog bort hopp och snedvridningar då jag hade foglossning och jag gjorde inte styrkeövningar för mage eller andra muskler som retade igång min mage att dra ihop sig. Jag hittade på mina egna övningar. Faktum var att jag hade mycket värre foglossningssmärtor om jag inte rörde på mig. Och visst mår man mycket bättre psykiskt när man får träna?

 

Mot slutet blev jag sjukskriven pga sammandragningar och foglossning. En hel vecka var jag totalt sängbunden och försökte sluta stressa. Oro för att bebisen skulle komma förtidigt och rastlösheten gjorde mig tokig. Snart fick jag klartecken att komma ut och gå. Jag tog pauser från mitt inneliggande liv i lägenheten och jag satte på mig gympadojjorna och började promenera i rask takt. Kroppen behöll kondition och knoppen höll modet uppe. Vet inte hur jag hade mått om jag hade fått vara sängliggandes konstant de sista månaderna av graviditeten.

 

Min åsikt är att man inte behöver känna sig stor som ett hus och vara helt slut som gravid, och inte heller efter. En del är vad man gör det till. Visst, vätska är svårt att ha kontroll över och jag vet vad hormoner kan göra med en. Sen är det förstås olika vad man har för grundförutsättning, om komplikationer uppstår och om man får stränga restriktioner.

 

Jag är över lag nöjd med min mammakropp.  Det är som sagt fantastiskt hur kroppen kan återställas efter att burit ett barn. Nu längtar jag att få komma igång med träningen.  För en liten degputmage har jag som ska bort och muskler ska byggas!  Har jag någonsin varit klenare?

 

 

 

Jag hoppas ingen blev stött av mitt inlägg. Detta är mina högst personliga tankar, syn och handlingssätt på MIN kropp. Jag tvekade ett tag att publicera det då det ibland känts som det endast är tillåtet att skriva om detta ämne om man har fått en mullig kropp efter graviditeten då det annars kan verka skrytsamt eller liknande? Man har ju hört att det minsann ska synas på kroppen att man väntat barn. Och jag lovar, det gör det även på mig.

 

 

 
 
 

Träning

 

Denna vecka har det varit säsongsstart för Friskis&Svettis sommargympa i Mariebergskogen. Kul! Jag vet inte hur många somrar jag varit med. Det började med att jag och min vän Anna B fick följa med våra mammor på träningarna.

 

Under graviditeten har det känts jobbigt att inte kunna träna som jag brukat. Jag är van en viss endorfinutsöndring som jag inte riktigt uppnår nu. Jag är van en något mer muskulös och slimmad kropp.

 

Jag vet inte vilken vecka det var jag började träna efter allt illamående. Kanske 16?

 

Innan jag blev gravid styrketränade jag hårt 2-3 ggr i veckan, gympade 2 ggr i veckan och powerwalka där emellan. Ortorexi. Jag var tvungen att skärpa till mig om jag skulle vilja kunna bli förälder.  Knappt ett halvår innan plusset gick jag mer och mer ifrån LCHF och mitt strikta träningsschema.

 

Nu försöker jag med 1-2 styrkepass som är betydligt lättare än de innan och ett gympapass i veckan. Jag tar även promenader förstås.

 

Jag börjar tycka det är okej att ligga på denna nivå. Jag är faktiskt gravid och ska inte träna på maxpuls. Jag har foglossning, så jag måste vara försiktig. Träning och hälsa ska vara kul.

 

Ps. Jag älskar min gravida kropp!

 

 

 

Jag efter gympan i måndags.