När ens barn är allergiskt

 

Hur mår du egentligen? Du ser inte helt lycklig ut. Jag svarar att jag nog inte mår så bra. Att jag känner igen vissa symtom jag brukar ha innan jag sjunker in i depression och ångesttillstånd. Det är nämligen inte som förut. Annorlunda är det nu när man kommer hem, när man promenerar eller när någon knackar på dörren.

 

Ibland när jag var gravid tänkte jag ”tänk om” men undanröjde snabbt farhågan. Risken är ju så liten, varför oroa sig.

 

Vår son är allergisk. Han tål varken mjölkprotein, ägg, jordnötter, katt eller HUND. Ärligt, det känns skit. Av mjölk har han fått prickiga utslag och klåda som resulterat i gallskrik. Av pälsdjur blir det också prickigt, dock inte i samma mängd. När han är i närkontakt med djuren tex tar mycket i pälsen eller får sig en hundpuss får han får nässelutslag. Tack och lov har han aldrig varit obstruktiv eller visat andra symptom på luftvägarna.

 

Givetvis kommer Nils i första hand. Inget snack om den saken. Även fast man har någon absolut högst prioriterad betyder det inte att de man värdesätter därefter är lätta att slopa. Sedan en tid tillbaka har båda hundarna bott hos min mor och far. Fredrik har sanerat vår lägenhet. Jag lovar att det sved i mitt hjärta när han packade ner matskålar, hundsängar, foder och andra tillbehör i kassar och bar ut. Det gör ont i mig att Nils som älskar djur så mycket inte får uppleva det jag gillat, djurlivet.

 

Mjölk- och äggallergin kommer förmodligen växa bort inom några år. Klart värre är det med jordnötsallergin. Hemma kommer vi kunna kontrollera den men jag är orolig för snedsteg på annat plan. Någon gång kommer det säkert ske..

 

 

Nils, mamma älskar dig mest av allt i hela världen! Jag gör ALLT för dig!

 

Eddie, min förstskaffade vovve. Du är en klok gammölgöbb som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Pelle, busungen och marodören nummer ett! Trots att du ofta går en på nerverna har du ett hjärta av guld. Du är godheten som älskar mys och närhet.

 

 

29 september - Eddies födelsedag

 

Eddie vid ett stenröse långt uppe på Sälenfjällen

 

 

 

Eddie har fyllt 12 år! Älskade lille göbben!

 

Eftersom jag gjorde en liten sammaställning av Pelle när han fyllde år sist, gör jag även det för Eddie.

 

Mat: Eddie äter när han själv vill och behöver. Det blir mest torrfoder, men även en del rester. Han älskar kött. Något som det inte finns lika gott om hemma hos oss som hemma hos mamma och pappa. Det skiljer lite olika regler kring hur vi ger hundarna kring bordet. Man kan ju påstå att han tigger mer hemma hos dem.. 

 

Sömn: Han sover själv i sin hundsäng, filt eller på golvet. Favoritstället är att slumra bakom en gardin (eller "dattedinen" som vi kallar den). Då sticker endast nosen fram. Han tycker kanske det drar lite mer svalt vid fönstren också. Han ogillar när det blir för varmt. På senare år har han fått för sig att, en stund, ligga i sängen hos mor och far.

 

Socialt: Grannarna brukade säga att Eddie är mer som en människa än en hund. Han öppnar dörrar själv och sköter sitt. Han är inte alls lika beroende av oss som Pelle är. Han har verkligen en egen vilja. Han är inte lika skällig och svår som Pelle kan vara.

 

Aktivitet: Liksom Pelle tycker han att vintern är favoritårstiden. Att kasta snöbollar och hoppa och fånga med munnen tycker han är kul. Han gillar att vara med. Han har en hel del vallinstinkt. Precis när vi fått honom tyckte han de var jobbigt när vi i familjen var i olika rum i huset. Som tur är växte det bort. Instinkten märks mer när han är lös, t.ex. i skogen. Då ska han springa fram och tillbaka, framför och bakom oss som är ute och går, för att se att vi är med.

 


. . .



Grattis Pelle 6 år!

 

Idag fyller våran Pelle 6 år! Älskade dretonge.

 

 

Mat: Pelle äter nästan allt. Torrfoder, kött, vegetariskt – you name it. Han är tokig i mentol (något hans mage ej gillar). När han var liten gnagde han i sig gamla tuggummin på gatan och han vill gärna pussa på någon med halstablett i mun. Godispapper är också gott att bita på.

 

Sömn: Nattetid, hos mig och Fred sover han i sin hundsäng. Hos mor och far ligger han i deras säng. När både jag och Fred kommit hem från jobb vet han vad som väntar – tupplur i sängen.

 

Socialt: Pelle är nog världens snällaste hund, även om folk ibland kan tro motsatsen. Han är väldigt skällig och vaktig. Men efter några minuter är han allas kelgris. Ska helst sitta i knät med en tass på var sida om ens huvud och krama en.

 

Aktivitet: Vintern är favoritårstiden. Han älskar att vara med i skidspåren. Men övriga årstider går också bra. Då gärna att springa hysteriskt på ett fält. Han tycker även om att vara med sin bror och busa med honom, något som inte alltid brorsan han lust med.

 

 

 

 

För mig kommer du alltid vara min lillskit.