Gravidmagen

 

Foton Anna tog elva dagar innan Nils föddes

 

 

 

Ibland saknar jag min bebismage mycket. Visst att den var stor, tung och klumpig men jisses vad vacker den var. Sen var det också något spännande och mystiskt med den. Jag bar mitt älskade, då okända, barn i den. Allt var så nytt! Att känna hans rörelser genom den var helt fantastiskt. Varje liten buff, knuff eller spark var lika häftig varje gång.

 

Även fast jag var höggravid tyckte jag inte alls att magen var särskilt gigantisk. Jag var så van den. Nu när jag tittar på bilderna i efterhand ser jag hur stor, spänd och utåtstående den faktiskt var. Haha.

 

Att vara gravid är det fränaste jag varit med om och jag är enormt tacksam över att jag fick vara det. Jag hoppas jag får vara med om det fler gånger.

 

Jag och Fredrik älskade varandra innan men kärleken är nu ännu starkare. Vi har ju tillsammans skapat världens vackraste unge. Från att vi var medvetna om en millimeterstor varelse i min livmoder, till att nu ha en bebis som vi senare ska få se bli en man – resan är fantastisk.

 

 
 
 

Förlossningsberättelse - När Nils föddes

 
Detta är berättelsen om när Nils föddes onsdagen den 10 oktober klockan 00.04 på Karlstad Centralsjukhus. Han vägde 3100 gram och var 47 cm lång. Jag skrev detta när vi kom hem från BB. Fredrik har gjort sin egna version men jag har valt att klippa in delar av hans text som citat.

 

Det var tisdagen den nionde oktober. Fredrik jobbade hemma den dagen då vi planerat att åka att hämta ut ett babyskydd. Det var ju trots allt bara två veckor kvar. Jag hade svårt att sova länge på morgonen. Magen var tung och jag var som vanligt spänd inför vårt barns ankomst. Efter att jag somnat om och vaknat igen var jag en aningen mer utvilad. Jag slängde på mig morgonrocken och klev ut till köket för en kopp te. Då kände jag något som kom ut där nere. Klockan var då 10.20. Jag lyfte på rocken och där var en stor lång slemklump – slemproppen hade gått! Jag skrattade och skakade samtidigt och sa till Fredrik vad som hänt. Vi ska snart ha barn!

 

Jag ringde barnmorskan och berättade. Hon sa att det kunde kunde ta upp till två veckor till förlossning men att det brukar starta inom en. Hon tyckte jag skulle vila och äta mycket om det var så att den skulle starta redan som på kvällen.

 

Vi hämtade barnstolen på sjukhuset och jag var på helspänn. Typiskt nog hade jag fått öroninflammation sedan några dagar tillbaka som blivit värre. Jag lyckades klämma in ett besök på vårdcentralen under eftermiddagen för behandling. Allt jag kunde tänka på var det som skett på morgonen.

 

  •  Väl hemma så märker jag på Lovisa att det inte är som vanligt, någonstans så känns det som att båda börjar inse att förlossningen snart kommer att dra igång.

 

Jag hade på känn att det inte skulle dröja så länge som veckor utan att det skulle ske inom ett dygn. Vi gick därför och köpte en stor godispåse och degade framför TVn. Jag hade mycket milda mensvärkliknande smärtor i magen och ryggen. Jag tänkte hela tiden att jag borde sova för att vara så utvilad som möjligt. Därför gick och la mig i sängen. Jag var nervös!

 

Bara efter några minuter hände något. Klockan blev ca 18.40 och jag fick en värk. Den kändes kraftigare än de förvärkar jag känt av några dagar innan. Dessa värkar brände mer. De gjorde mestadels ont i rygg och mage. Vissa värkar mer i magen och andra i ryggen. De kom till en början med 8,5 minuters intervall och höll i sig ca 80 sekunder. Jag förstod vad som höll på att hända, men ändå inte. Tack och lov hade vi gått profylaxkurs. Värkarna andades jag genom så gott jag kunde och Fred hjälpte mig hålla fokus. Han uppmuntrade mig hela tiden och andades ”in mig” när jag fick panik av värksmärtan. Jag var inte rädd som jag trott att jag skulle bli. Jag tog verkligen en värk i taget och bara var i nuet. ”Bra, nu var den värken gjord.” Jag ringde förlossningen och frågade om jag skulle föda snart. De svarade att det förmodligen snart skulle bli bebis!

 

Jag visste att detta skulle bli ännu värre och ville kolhydratladda ännu mer än godisen jag tidigare ätit. Jag bad Fred åka iväg och köpa vegburgare med pommes på Burger King. Jag var inte särskilt sugen egentligen men jag var så jäkla målinriktad på vad som skulle ske och jag ville inte vara utan energi. Under tiden ringde jag min vän Anna B. Under vilan pratade vi på rätt så avslappnat och skämtade en del. Det är som man glömmer värkarna den stunden man inte har ont. Dock blir man blir snabbt påmind om dem när de börjar närma sig. ” Fan, just det, så här känns dom!” Vattnet gick under samtalet kring 20.15. Det blev både blött i sängen och på golvet. Fred kom hem och jag åt mellan värkarna och vid ca 21.15  kom de med ungefär 2,5 minuters intervall och var så intensiva att ingen av oss orkade klocka längre. Jag ringde till förlossningen igen. Hon tyckte jag skulle åka in då jag hade så ont och värkarna var så intensiva. Jag skrek rakt ut och visste inte hur jag skulle ligga eller stå för att det skulle göra minst ont. Jag gungade mycket på knä. Att va still på rygg eller vänster sida var värst.

 

BB-väskan var redan packad, men Fredrik tog ett extra varv och packade mer och kontrollerade att det mesta var med. Jag satte på mig kläder och Fred körde upp bilen vid porten. Värkarna kom nu kanske med endast någon minuts mellanrum.

 

  • In med alla väskor och sedan hämtar jag Lovisa. Nu är värkarna riktigt täta och det är med nöd och näppe hon lyckas ta sig till bilen.

 

Efter en kort bilfärd var vi vid förlssningen. Jag vacklade till entren från bilen medan Fred la i pengar till parkering. Det tog en evighet innan de svarade på porttelefonen. Tillslut släppte de in oss. Vi testade först att sätta mig i en rullstol för att köra upp till förlossningen men det gjorde mer ont. Vi fortsatte gå. Värkarna var banne mig hela tiden.

 

  • Nu är värkarna så intensiva och kommer så tätt att Lovisa knappt har styrfart framåt. Vi tar oss in på förlossningen där vi möts av personal.

 

En undersköterska och barnmorska tog emot oss och följde med oss in till ett förlossningsrum – rum nummer 4. De ville jag skulle lägga mig i sängen. Det kändes stört omöjligt att komma upp. Jag hade så jävla ont och dessutom fick jag för mig att jag var kissnödig. Jag ville inte ha mycket i blåsan nu när barnet skulle ut. Fred hjälpte mig till toaletten. Tillslut kom jag upp på britsen och smärtorna var så intensiva. Barnmorskan läste mitt förlossningsbrev. Hon hjälpte oss komma igång med lustgasen. Den hjälpte mig. Jag tog en rejäl hög dos och barnmorskan undersökte mig. Bebisen låg bra, CTG-kurvan visade en pigg bebis och att jag hade mycket kraftiga värkar. Jag var öppen 7 cm! En seger i sig. Hade nämligen som mål att inte åka in förens jag var öppen minst 5 cm.

 

 

 

 

Lustgasen tog bort lite av det värsta i värkarna. Dels pga av dess verksamma substans och dels för att jag var tvungen att koncentrera mig på andningen för att få i mig något. Jag låg på rygg med fötterna i britsen och benen under ständigt gungande åt höger. En sväng fick de upp mig på en toastol inne på rummet i samband med ett ytterligare kisseri. Då kände jag ständig smärta. De tyckte jag skulle sitta kvar där så länge som möjligt då bebis trängde ner lättare.

 

  • Klockan börjar närma sig midnatt och vi frågar barnmorskan om hon tror att bebisen kommer födas den 9 eller 10 oktober. Barnmorskan tror mer på den 10.

 

Nu var klockan ungefär 23.25, det var dags att krysta. ”Va!? Nej, inte än!” Jag kände inget som helst behov av att krysta. Inget tryck nedåt eller någon annan kraft. Jag tyckte det kändes precis som öppningsvärkarna men ännu jobbigare. Att de ville att jag skulle trycka på i dessa värkar, som jag bara ville andas igenom, var för mig obegripligt. Panik!

 

Barnmorskan försökte få mig på rygg med händerna runt mina knän. Detta var helt klart det värsta under hela förlossningen. Försökte kravla mig upp och byta ställning men det gick inte att röra sig. Jag hängde inte alls med på noterna. Det jag kände stämde inte med det de sa åt mig att göra. Till en början kunde jag verkligen inte ligga på rygg, men tillslut kände mig som gott som tvingad, bebisen skulle ju ut.

 

  • Lovisa tror inte ett dugg på att hon ska krysta. Lovisa säger att hon hellre vill åka hem. Efter att vi peppat igång henne så försöker hon att krysta, men jag märker att det är väldigt svårt för henne. Hon upplever krystningarna helvetiska medan jag upplever det som något helt fantastiskt, jag känner mig glad och väldigt målmedveten. Jag gör allt för att hjälpa till att vår lilla bebis ska komma ut.

 

 

Fred gav mig lustgas i värkvilan och några sekunder in i de såkallade krystvärkarna. Sen tryckte jag på. Fredrik hjälpte min överkropp komma närmare knäna vid påpushningarna. Han var hela tiden oerhört pigg och glad. Jag minns att han log nästan varje gång jag tittade på honom. Han var så peppad och förväntansfull. Barnmorskan guidade mig och jag ropade hela tiden och frågade om jag gjorde rätt. Jag kommer aldrig glömma den gnagande vidervärdiga känslan när han krystades fram genom mitt bäcken. Skallbenet mot bäckenet. Barnmorskan töjde mig hela tiden där nere och la en varm handduk under utdrivningen.

 

  • Jag ser något svart skrynkligt och ganska blodigt sticka fram. Jag frågar barnmorskan: - Är det där ett huvud? Vad skulle det annars vara? Klart det är huvudet, men jag var nog lite chockad. Strukturen på huvudet kunde närmas likna en valnöt.

 

Barnmorskan frågade mig om jag ville känna på barnets huvud och jag kände. Fredrik kikade ner och jag hörde han säga ”är det där ett huvud?” Nu var det inte långt kvar! Tillslut kom han ut. Vilken lättande känsla! Plopp! Han skrek och långt borta i hörde jag hur de sa att det var en pojke och jag var inte alls förvånad. Det visste vi väl! Trots att vi inte tagit reda på könet innan.

 

Pojken lades på mitt bröst och smack sa det så satt han fast och sög på mitt bröst. Nu var vi tre! En alldeles egen familj!

 

 

 

 

En intramuskulär injektion gavs i benet så att livmodern skulle dra ihop sig snabbare och moderkakan skulle komma ut lättare. Barnmorskan undersökte mig och jag hade inte spruckit någonting! Jag var så oerhört lättad! Det var nämligen en stor fasa för mig att gå sönder. De skickade tillochmed ner Fredrik till undersökningen som kunde bekräfta att det såg ut som det brukar, haha.

 

  • Känslan att vara med under förlossningen och se vår lille son komma till världen är helt fantastisk och det är ett minne jag bär med mig resten av mitt liv.

 

 

Tack så mycket Susanne Lind och Ingela Mårtensson för gott omhändertagande under vår förlossning.

 

 

 
 
 

Slemproppen

 
I morse gick slemproppen! Ingen tvivel om det ;) Fortsätter komma lite mer som är ännu mer blodblandat. Nu molande värk i mage och rygg. Nu är det nära! Nu taggar vi! Nervös och förväntansfull!
 
Pepp är välkommet!
 
 
 
Hur lång tid tog det för er efter att den gick för er? Har hört att det ska spela roll om den är blodblandad eller ej och hur rejäl den är.
 
 
 
 

V. 38

 
 

Nu är oktober här! Månaden vi beräknas få vårt barn. Vart tog tiden vägen? Jag begriper inte. Ibland känns det inte som jag hänger med. Jag ska föda snart.. Jag förstår faktiskt inte.

 

Jag känner inte ett tecken till att förlossningen närmar sig. Jag undrar när det sätter igång. Jag blev sjukskriven pga. risk att föda prematurt. Är himla glad att det inte blev så! På något vis känns det märkligt att jag faktiskt kommit till den vecka jag är i. Jag kan fortfarande inte tänka mig att det ska bli senare än 24e.

 

En del nätter är jobbiga, jag är rädd och gråter. Jag ser hemska scenarion framför mig. Rädsla för att det ska vara något fel på barnet, att förlossningen kommer vara hemsk med kanske akutsnitt eller sugklocka eller att några komplikationer ska uppstå som stora bristningar eller att jag dör.

 

Jag känner mig pluffsig, fast jag egentligen vet att det inte är så farligt. Jag har nu gått upp 6 kg sedan vi plussade. Muskler är förtynade och jag har blivit mjukare, haha. Lår och överarmar är inte som de brukar. Men, jag klagar inte. Det är bara ovant.

 

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång

 

 

 

V. 37

 

 

 

Jag måste säga att jag är oförskämt pigg. Mina promenader går jag raskare än tidigare i graviditeten och inte är jag sömnig på kvällen. Däremot, efter jag gått drygt en timma, slår tröttheten i kroppen till snabbt.

 

På nätterna är jag uppe och kissar ungefär två gånger. Jag vaknar av sammandragningar och att det känns mycket obehaglig och ont i magen. Det har blivit svårt att tömma hela blåsan vid ett och samma tillfälle. Känns som Bebis ligger och blockerar den på något vis.

 

Bebis har växt till sig bra sen två veckor tillbaka. Varje gång barnmorskan mäter SF-måttet och lyssnar på hjärtljuden hälsar h*n vilt innefrån magen.

 

Det är inte långt kvar nu, men jag kan ändå inte fatta situationen. Jag kommer sakna min mage en massa! Det känns sorgligt på något vis. Trots det att jag vet att vårt barn kommer finnas hos oss närmare på ett helt annat sätt utanför magen.

 

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

 


V. 36

Nu känns det verkligen att magen sjunkit. Jag måste sitta bredbent som en karl i soffan, då magen inte får utrymme annars, haha. Magen bara växer och växer. Jag har nu gått upp 5 kg.

 

Glömde skriva förra veckan att bebis lagt sig med ryggen åt min högra sida istället för min vänstra. De allra flesta bebisar brukar ligga med ryggen mot vänster. Läst att det ska vara mer smärtsamt att ha bebisen så som jag har vid förlossningen. Men jag vet inte om det stämmer. Jag tror den ligger som den ligger pga att jag sover på min högra sida. Försöker verkligen ligga på vänstersidan, men jag hamnar alltid åt andra hållet ändå.

 

Ibland gör det riktigt ont i underlivet och jag tänker ”wow”! Det finns en förhoppning om att det äntligen händer saker där nere.  Troligen är det väl bara bebisens huvud som trycker mot nerver. Jag skulle vilja få prova på några värkar redan nu, så jag får testa andas och se hur jag hanterar dem.

 

Jag har denna vecka börjat dricka hallonbladste i önskan att få en snabb, bra och inte allt för sen förlossning. Vi får väl se om det hjälper.

 

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

 


Namn

 

Innan jag blev gravid fanns det namn jag var tämligen säker på att mina barn skulle heta. Nu vet jag inte längre. Jag tror jag blir tokig! Det är inte lång tid kvar nu tills vår bebis kommer. Och när barnet är här måste h*n ha ett namn! Jag pallar inte ha en nyföding här hemma som är namnlös i flera veckor.

 

 

Flicknamnet känns relativt spikat, men inte pojknamnet. Hur kan det vara så svårt? Jag tycker verkligen det är stor stress och press kring detta. Får väl skylla oss själva som skjutit på namnbestämmelserna så länge. Jag har hoppats på att de rätta namnen ska komma till oss per automatik.

 

 

Hur gjorde ni, när ni skulle bestämma namn?

 


Kristin har fått sin S, jag fortsätter boa

 
Först och främst vill jag skriva att jag är himlans glad, för att en av mina vänner nu fått sin dotter! Vi är tre kollegor som följt varandra under graviditeterna. Vi har varit/är beräknade att få bebis september/oktober. Det har varit många samtal i smyg i läkemedelsrummet och i receptionerna. Vi har träffats under våra ledigheter och snackat järnet kring förväntan, krämpor och längtan. Vi har ett bra stöd i varandra. Nu är alltså 1 av 3 bebisar ute, fantastiskt!
 

 

Igår var jag, svärmor och Fred (mot hans vilja, haha) iväg på bakluckeloppis. Fick faktiskt tag i en del fina barnkläder, jättebilligt! Bland annat en några polarn & pyret-plagg. Miljövänligt och ekonomiskt – det gillar vi! Vi var även iväg och hämtade ett skötbord hos Sigrid. Verkligen jättesnällt att vi får låna det! Vi har även börjat montera ihop spjälsängen. Det är en säng som Freds systerson haft och under monteringen upptäckte vi att det fattades en del skruvar och tillbehör. Kontaktade idag IKEA som säger att vi får alla delar hemskickade helt gratis, schyst! Det är så mysigt att boa!

 

 

I lördags bjöd Fredrik mig på trerätters middag här hemma. Ikväll har jag stått i köket – något som inte sker allt för ofta.

 

Nu blir att försöka få en relativt god natts sömn. I natt var det inte så kul när jag vakna av smärta ”downtown”. Ropade rakt ut, och blev livrädd. Är det så det kanske kommer kännas? Hur ska man då i sådana fall klara av smärtan under förlossningen..

 


V. 35

 
Bebis är fixerad! Det känns skönt att veta att det ligger åt rätt håll. Vet inte om jag kan säga att jag känt av fixeringen så mycket. Visst, det känns nedåt ibland, hugger och trycker. Men märker inte av att magen sjunkit så. Är det pga fixeringen som jag fått ont i ljumsken?

 

Det börjar bli allvar nu. Inte allt för lång tid kvar tills vår bebis är här. Av någon anledning hoppas jag förlossningen drar igång på morgonen. Fått för mig att jag kan bättre hålla mig lugn och mindre rädd då. Till skillnad från att vakna mitt i natten och bli mer chockad. Det får gärna vara ljust ute. Men vad vet jag? Viktigt är att man är någorlunda utvilad i alla fall.

Kroppen:
Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

 

 

 

 
 
 

V. 34

 
Bebis är vaken tidigt på morgonen, är lugn i magen på förmiddagen, börjar bli aktiv på eftermiddagen och vild på kväll och natt. H*n berättar tydligt för mig om jag ligger på fel sida eller sitter med dålig hållning. Behöver jag påpeka att jag inte sover sådär jättebra på natten? Hah.

 

Vissa dagar känner jag mig shleten (på ren värmländska). Typ, ni vet den där känslan när man rest långt? Kanske först suttit i en bil i flera timmar och sedan tagit plats på ett flygplan i många fler. När man väl är framme är man så trött, sliten och illamående att man inte vet vart man ska ta vägen. Ungefär så känns det när dygnsrytmen blir störd hos mig. Men oftast är jag rätt pigg ändå.

 

Jag är mer hungrig och sugen på gottigheter än tidigare i graviditeten. Är det ett tecken på att man ska börja kolhydratladda inför vad som komma skall? Försöker ändå äta normalt, fast med extra mellanmål och godis enbart på helgen.

 

Åh vad vi längtar efter dig!

 


Kroppen:
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.


Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

 

 

Syns det att bebis ligger med ryggen mot min vänstra sida eller? ;)

 

 
 
 

V. 33

 

Jag börjar känna mig peppad! Jag och Fredrik har gått på kurs, Annas Profylax. Vi kan verkligen rekommendera det! För er som inte alls vet vad det är kan man kortfattat säga att det handlar om att lära sig slappna av och andas på ett bra sätt. Mental träning. Vi övar lite varje dag. Ingen aning om hur det kommer fungera i praktiken. Det känns som Fred är mer på banan nu och vet mer hur han kan stötta mig under förlossningen. Vi är ett team.

 

Jag har även börjat i vattengympa för gravida med foglossning. Skönt faktiskt. Grunnar på om jag skulle boka in mig på gravid-yoga också.. Det är inte allt för kul att bara vara hemma om dagarna. Har ju inte sängläge som restriktion nu.

 

Sen måste jag säga att jag känner mig vacker. För jag är verkligen vacker. Det glädjer mig när folk kommer fram och säger att jag är fin, att det bara är en liten kula på magen jag fått och att jag annars är nätt. För mig betyder det massa att höra dessa ord.

 

Jag vet inte hur Bebis ligger nu. Har den vänt sig rätt igen? Jag har en aning om det. Det märks att lillmänniskan blivit större. Ryggen på den är inte lika spinkig längre. Jag har gått upp 4,5-5 kg.

 


Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.



Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

 


Gravidfotografering

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  För knappt en vecka sedan åkte jag
  och min granne och vän Anna till
  Skutberget. Hon hade frågat mig om jag
  skulle vilja bli fotograferad. Vilken fråga -
  Självklart!
 
  Här ser ni en del bilder som blev tagna
  under den eftermiddagen.
 
 
 
 
 


 
  Tack så  mycket för de fina fotona!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

V. 32

 

Igår utbrast Fredrik ”Kolla din mage!”. Bebisen hade vänt sig och lagt sig tvärs över den, vågrätt eller hur man ska beskriva. Hade en sammandragning då också och kände verkligen hur tydligt som helst hur h*n låg. Under dagen har den legat på sniskan, dock mer vinklad nedåt. Nu känns vet jag inte hur den ligger.. men det känns annorlunda! Sparkar inte långt uppe vid revbenen längre utan nere på sidorna. Knäppis! Jag trodde du skulle hålla till med ditt huvud nedåt fram till förlossningen! Vill nog att du vänder dig snart så du inte kommer ut med något annat än huvudet först. Freakar ur annars. Om jag kollar hur magen såg ut för en vecka sedan, ser jag en skillnad. Lite annan form.

 

Ibland känns det som att huden spricker. Obehagligt. Jag måste varje gång kika på magen efter detta det rispar till. Jag är varje gång helt övertygad att jag fått någon bristning i huden. Är nyfiken på vad det är som gör att det känns så.

 

Jag undrar när jag sov en hel natt senast. Det som håller mig vaken eller väcker mig är tankar på förlossningen, sammandragningar, värk i benen, och kissnödighet. Därav vaknar jag sent på morgonen.

 

Trots att det inte alltid är en dans på rosor att vara gravid, är det helt fantastiskt att vara med om. Tänk att jag bär vårt barn i min mage! Att få känna varje hick och spark från den lilla människan. Att ligga att drömma och fantisera om vem det är där inne. Det är ett privilegium.

 

Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.



Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

 

 
 

To do

Jag känner mig stressad! Känner verkligen av att det är saker som hänger över mig. Är det inte det ena så är det andra.

 

Jag har försökt strukturera upp med en lista som jag ska bocka av, men just nu stressar den mig bara. Inser nu även att jag ska fylla på fler måsten på det pappret. Handlingar ska in till försäkringskassan och arbetet och fler grejer måste införskaffas till älskade bebisen.

 

Hur ska man veta vad man egentligen behöver till barnets ankomst? T.ex; även fast vagn är inhandlat känns det inte som att det stoppar där. Ska man ha skydd i vagnen i form av plastat frotté? Eller blir det jättevarmt för Bebis? Ska det vara lakan ovanpå det? Vilken kudde duger? Spjälsäng finnes, men vad ska den inredas med? Det borde väl räcka med kudde och påslakan? Den kommer ju sova i pyjamas, och inte är det kallt i lägenheten precis. Man läser ju om kvävningsrisker och annat otäckt. Och ska ens bebis ens sova i spjälsängen i början? Sen har vi amningen, vilka tillbehör behöver man till det? Bärsele, vilket märke? Skötbord och dess tillbehör? Osv.. Ja, ni ser! Massor av funderingar. Inser att inte ALLT måste vara ordnat i minsta detalj, men har verkligen ingen lust att fixa med allt för mycket som nyförlöst.

 

 

Delge mig gärna era erfarenheter! Vad som helst.

 


V. 31

 

Jag längtar mer och mer. Vem är det jag har i min mage? Vi är så nyfikna. Jag drömmer om bebisen om natten. Trots längtan är jag rädd och fundersam. Först och främst för födelsen, som jag nämnt förut. Också för den första tiden när man ska agera mjölkmaskin och vara helt slut utan sömn och stimulans från omvärlden. 

 

Har märkt att hjärtklappningarna blivit lindrigare. Trots detta har inte mitt hemoglobinvärde eller ferritinvärde ökat något drastiskt, utan står ganska still. Men jag fortsätter svälja mina Niferex och c-vitamintillskott morgon och kväll. Jag tycker jag har rätt bra ork nu ändå.

 

 

Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär. Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av till exempel stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som exempelvis att gå i trappor och bära tunga saker. Om du har extra tungt arbete kan du ha rätt till gravidpenning (tidigare havandeskapspenning) från och med nu. Du ansöker om gravidpenning hos försäkringskassan.

Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

 

 

 


V. 30

 
Nu är veckan här som jag hela tiden sett som slutspurtsstart. Bara 10 veckor kvar nu. Helt otroligt. Jag är så nervös!

 

Jag kräver mer sömn än normalt. Sover 9-10 timmar varje natt och är ändå trött när jag vaknar. De gånger jag ställt klockan tidigare har det varit olidligt och hela dagen blir påverkad.Jag får ta pauser under dagen (fast jag inte alls är särskilt aktiv, haha).  Kroppen är trött och öm. På kvällarna är sammandragningarna vanligare. De är däremot oömma, vilket är bra.

 

Bebisboet är stor nu. Känns märkligt när jag sitter. Undrar vart alla organ knör ihop sig och gömmer sig. Sura uppstötningar och halsbränna kommer ofta. Särskilt när jag ligger på min högra sida när jag ska sova.

 

Det är nog dags att ta tag i de sista sakerna inför ankomst. Mer prylar ska inskaffas och namn måste bearbetas mer.

 

 

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.


Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.


De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

 

 

 
 
 

V. 29

Jag och magen någon dag in i vecka 29

 

Sammandragningarna är inte alls i samma frekvens som förut. Jag vilar, och det verkar hjälpa. Visst kommer de ändå men det känns inte lika ömt. Barnmorskan sa att Bebis blir förbannad när jag ligger på rygg. Den sjunker ju ner så långt in i magen och trycker på Vena Cava. Jag känner av detta med ett litet illamående. När hon mäter symfus-fundus-måttet måste det mätas direkt efter att jag stått då livmodern sjunker in så lätt annars.

 

På kontrollen sa hon att Bebis ligger med huvudet nedåt. Jag har anat det sedan en tid tillbaka.

 

Många säger att jag har en pojkmage, jag kan väl bara hålla med om att det är så den ser ut. Så fort jag blev gravid var jag säker på att det var en pojk, sedan ändrade jag mig vid rutinultraljudet. Sedan dess har det växlat vad jag trott, men nu är jag rätt säker på min sak vad det är.

 

Jag har nu gått upp ca 4 kg.

 

Kroppen:
Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.



Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.


Sammandragningar och mjuk livmodertapp

 

Det började för några dagar sedan att det börja trycka och ibland göra ont ner i underlivet. En episod av frekventa sammandragningar startade. Jag försökte inte tänka mer på det utan gick till jobbet som vanligt igår. Eftersom jag jobbar på sjukhuset ringde jag ner till förlossningen och rådfrågade hur jag skulle tänka kring detta. De ville att jag skulle komma ner om det inte blev bättre på Panodil och en stunds vila.

 

Jag ringde tillbaka efter ett tag och de bad mig komma ner, så de kunde kika på mig. Jag blev undersökt av en läkare och barnmorskan kopplade upp oss på CTG. Läkaren klämde på magen, kände på livmodertappen och gjorde ultraljud. Min mage var för hård och min livmodertapp hade börjat mjukna! Var där för ca 3 veckor sedan och då var den hård.  Som tur var hade jag inte öppnat mig något. CTG-kurvan visade att barnet mådde bra och apparaten hade inte registrerat någon värk under den kvarten (därav ingen Bricanylspruta).

 

Jag blev tillsagd att gå hem med momangen och att jag inte får jobba mer. Jag måste vara hemma och vila. Får bara vara liggandes i en vecka nu. Inte ens ut och gå eller göra något minsta ansträngade. Allt för att Bebis inte ska kika ut för tidigt.

 

Behöver jag skriva att jag är ledsen och orolig? Jag vilar och vilar. Äter även panodil, som jag inte tycker funkar något vidare. Igår låg jag med varm vetekudde mellan bena pga obehaget. Fick med mig två tabletter Citodon från förlossningen, som jag inte vågar ta. Jag kan verkligen inte kontrollera detta som jag vill.  Jag blir tokig. Jag vet att om jag reser mig upp och för att t.ex. gå till toa eller köket så kommer en sammandragning. Men de kommer även när jag ligger och vilar, ibland väldigt ofta.

 

 

Snälla Bebis, stanna där inne ett bra tag till, och må bra! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 

V. 28

 

Magen växer och växer. Tänk att bebisen nu ligger och sparkar mig nästan upp mot revbenen. Det känns som det var nyss som den var under naveln och kicka, nu är den överallt. Jag skulle vilja ha ett fönster att kika in i så jag såg var du gjorde. Det kan sparka på både höger och vänster sida samtidigt, som att du ligger raklång i min mage och sparkar och slår. Har du gymnastik där inne?

 

Fredrik säger att jag är klumpig, jag kan bara hålla med. Det är 4 tunga kilon extra jag bär på. En vändning i sängen är inte smidig. Istället för att slänga sig runt som man gjorde förr, måste jag nu ta en lägesändring i flera etapper.

 

Jag får sammandragningar lätt. Särskilt när jag ställer mig upp snabbt eller plockar upp något från golvet och reser mig. Det kommer också när jag känner mig stressad, men även oprovocerat. Fick hoppa över Friskis&Svettis idag, då jag har massa av dessa sammandragningar idag.

 

Ibland känns det som att bebisen är på väg ut. Låter mysko, men det liksom sticker till nedåt och ilar. Antar att bebis härjar nere vid "exit".

 

Jag hoppas verkligen att mitt Hb och Ferritinvärde går uppåt. Hade endast 8 i Ferritin för en vecka sedan. Niferexdosen är därmed ökad. Jag har inte särskilt mycket energi.

 

Vi undrar så vem du är, hur du ser ut! Lilla älskade bebis!

 

 

Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.


Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.grav


Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma.

 


Förlossningstankar - profylaxkurs?

Denna helg är jag gräsänka. Fred är iväg på träningsläger. Jag har tillbringat natten i Stodene, hos mor, far och lillebror. När jag sover ensam kommer grubblerier upp, mer än vanligt.

 

Jag tänker mer och mer på förlossningen. Ena stunden tänker jag att det kommer gå galant och andra stunden att det kommer vara gråt och hysteri kring hela födelsen. Jag är van att ha kontroll och kunna bestämma. Eftersom jag är förstföderska är detta är något nytt och helt främmande. Jag har ingen som helst aning om hur det kommer kännas.

 

Jag försöker komma på vad det är jag är rädd för. Det är nog att tappa kontrollen och att vara panikslagen. Jag tror jag är mer rädd för de eventuella instrument och ingrepp som kan behöva användas och göras än själva smärtan. Men å andra sidan blir jag ju då rädd för smärtan då instrument behöver användas i t.ex. smärtlindring. Ond cirkel..

 

Funderar på om profylaxkurs kan vara ett alternativt. Pratat med en kompis som verkligen rekommenderar det.  ”Annas Profylax” har kurser i Karlstad. Snordyrt men förhoppningsvis värt pengarna.

 

Är det någon som gått profylaxkurs? Dela med er av era erfarenheter!

 

 


Tidigare inlägg