Vaken kritiker

 
Nu är det sådär igen. Jag kan inte sova. Ligger och tänker och grubblar för mycket.
 
Jag läste någonstans att om man enbart är i nuet så kan man inte ha ångest. Ångesten föds av att vi tänker i dåtid eller framåt. Och jag är sämst på att finnas i stunden. 
 
Istället för att minnas och må bra minns jag och får besök av vemodet. Istället för att njuta av det fina idag längtar jag efter något i morgon. Det är så jag skäms. 
 
Varför är det såhär? År av terapi och en självkännedom som heter duga men ändå inte kommit längre. Eller, stopp! Jag har kommit långt, längre än de flesta färdats i sitt inre. Jag lovar. 
 
Nu har jag skrivit något igen. Något jag redan dömt. Vad skriver jag? Förr vågade jag stå upp för mig själv. Idag är jag kritisk. De säger man blir tryggare med åren.. Nyanserna av grått blir allt fler hos mig själv. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0