Sigrid en månad

 

Nu går det undan. Vår lilla tjej är redan en månad. Jag upplever att hon är så medveten och stadig! Hon är oftast nöjd och magen har blivit bättre.

 

Denna vecka hade jag helhetsansvaret för lämning och hämtning av storebror. Sigrid har fått hänga bredvid Nils i Charioten eller fått ligga i Teutonian medan han varit på ståbrädan. I måndags var det kämpigt med logistiken då Sigrids mage var ond. Att fixa frukost, klä på och komma iväg till förskolan i tid med Nils medan Sigrid konstant kolikskrek var ingen lek. Nu hoppas vi det håller sig åt rätt håll.

 

Smölpajen följer med smidigt i vardagen. Så som man hört att mindre syskon oftast gör. Vi har ingen jätterutin på dagarna. Det som är stående är att vi brukar ta en powerwalk på förmiddagen. På kvällen lägger hon sig och sover samtidigt med mig och Fredrik. Hon har legat tätt till mig de första veckorna med nu har vi gjort som ett nest mellan oss istället. Vi har börjat ge henne ersättning som tillägg vid nattningen. Jag upplevde att min mjölk inte räckte till då det skulle ammas varje halvtimme vissa nätter. Som brev på posten blev också magen orolig av många täta matstunder. Nu är hon mer nöjd.

 

 

 

 


Vaken kritiker

 
Nu är det sådär igen. Jag kan inte sova. Ligger och tänker och grubblar för mycket.
 
Jag läste någonstans att om man enbart är i nuet så kan man inte ha ångest. Ångesten föds av att vi tänker i dåtid eller framåt. Och jag är sämst på att finnas i stunden. 
 
Istället för att minnas och må bra minns jag och får besök av vemodet. Istället för att njuta av det fina idag längtar jag efter något i morgon. Det är så jag skäms. 
 
Varför är det såhär? År av terapi och en självkännedom som heter duga men ändå inte kommit längre. Eller, stopp! Jag har kommit långt, längre än de flesta färdats i sitt inre. Jag lovar. 
 
Nu har jag skrivit något igen. Något jag redan dömt. Vad skriver jag? Förr vågade jag stå upp för mig själv. Idag är jag kritisk. De säger man blir tryggare med åren.. Nyanserna av grått blir allt fler hos mig själv. 
 
 

2-årskalas


Jag hinner verkligen inte uppdatera som jag vill och borde, för min egen skull. Tycker ju det är så kul att gå tillbaka och kolla på gamla inlägg och minnas..

 

Nils har ju fyllt år och såklart hade han kalas. Som nybliven tvåbarnsmamma försökte jag lägga ribban rimligt. Vi har haft vänner hit som firat Nils då och då. Har jag berättat att jag har så många fina kompisar? Inga krav, inget krångel - enbart genuint fina människor. <3

 

På kalaset var familjen bjuden. Svärmor och mamma har varit med och hjälpt oss baka. Nils är i himmelriket när elvisp och hushållsassistenten arbetar. Maskiner och motorer är ju så kul. Alla bakverk vi gjorde kunde Nils äta. En utmaning och lite pyssligt när man inte är van att baka utan vete, ägg och mjölkprodukter. Det bakades bullar, kokostoppar, sojagräddtårta och vi gjorde marchmallowsklubbor.

 

Min energi sinade redan innan kalaset, haha. Visst blir man glad i själen när ungarna mår bra? Nils tyckte firandet var så kul. Han fick massa fina och roliga presenter och han stod i centrum vilket han givetvis gillar. Det var massa bus och spring på kusinligan.

 

 

 

 

 


Sigrid tre veckor

 

Sigrids mage krånglar. Det är främst kämpigt på kvällen och natten. Nästan exakt samma tid startar magontet, lagom i samband med Nils nattning.

 

BVC-sköterskan anser att hon svarsler redan.  Det är häftigt att det går att få såpass kontakt med henne. På mät och väg ser vi goda resultat. Hon växer så det knakar, vår Bumling.

 

Nils pussar och klappar lillasyster. Han ger "Giri" nappen när hon är ledsen. Otroligt mysigt att se dem tillsammans (förutom när storebror drabbas av hybris och blir lite hårdhänt ;) )

 

 

 Vad vi älskar dig! Hela familjen!

Nils 2 år

 

Vår älskade Nils fyllde inatt, 00.04 två år! Igår satt jag och tänkte på hur dagen var, hur kvällen var - ja, hur natten var när han föddes. Sigrids förlossning ligger så nära i tiden men jag minns ändå Nils förlossning klart. ( Förlossningberättelsen med Nils: http://lollovisah.blogg.se/2012/november/forlossningsberattelse-nar-nils-foddes.html)

 

Vår goda, underbara, kloka och sociala kille, vad vi älskar dig! Tänk vad stillsam och trist vardagen skulle vara utan dig. Du är verkligen en vilde. Små stunder kan du sitta och leka och pyssla själv men helst vill du ha mycket omkring dig. Du vill springa i skogen, åka på leksaksbilarna och när du varvar ner ser du helst på Pippi Långstrump. Du älskar allt som har med maskiner att göra.. brödmaskinen, stavmixern, grästrimmern och favoriten skruvdragaren!

 

Du är petig med maten. Det som går lättast ner är "koourv" eller köttbullar. Dina bekräftade födoämnesallergier är mjölk, ägg, vete och jordnötter. Trots detta växer du och är pigg. På kläderna har du i ungefär i genomsnitt 86 cl på överdelar och 80 cl på nederdelar. På skor 21/22.

 

Sen i början av sommaren sover du i din morfars gamla utdragssäng. Den trivs du bra i men visst är det fortfarande kämpigt med nätterna. Men din Airsonett har hjälpt dig! Din far lägger dig på kvällen, men det tar tid. Du vill helst vara uppe och busa längre än till 19.30. Vid läggdags får både jag och Sigrid en varsin puss och ett glatt "hejdå".

 

Talet är igång mest hela tiden och vi förstår dig så väl fast det säkert är obegripligt för en del andra. Du utvecklas jättemycket på förskolan och du gillar verkligen att vara där. Du har ibland inte tid att säga hejdå ens eller vill med hem när du ska hämtas. Ibland får vi dåligt samvete för att du inte är hemma med oss hela tiden nu när jag är helt mammaledig. Men helt ärligt tror jag de 15 timmarna i veckan är betydelsefulla timmar för honom och den goa personalen tycker detsamma.

 

Just nu pågår en hel del trots.. Eller kanske ska vi kalla det en massa vilja? Du vet vad du vill och får du inte det du bara ska ha så talar du om det, klart och tydligt ;)

 

Det går inte att beskriva hur mycket vi ÄLSKAR DIG!

 

 

 

 

 


Sigrid två veckor

 

Hon är lite mer vaken nu. Det är underbart när hon tittar en rakt i ögonen. Åh, vad vad vi njuter. Amningen har det denna vecka varit jobbigt med men jag inbillar mig att det blir bättre. Hon växer så det knakar, vår lilla tjockis <3

 

Det känns som vi har lite rutin. Hon sover fortsatt gott på natten mellan de tre-fyra amningstillfällena. Hon har flertalet episoder på dagen som hon långsover och stunder hon vill ha mycket mat. Vi har vågat oss ut på lite längre promenader.

 

Lite mer temprament har hon visat men jag tror inte hon har samma heta som hennes bror och mor ;)

 

 

Sigrids första vecka

 

Det här är livet! Mitt inre är fyllt av tacksamhet. En tacksamhet över att vi fått bli föräldrar till just våra barn. Nils och Sigrid.

 

Nu har vi varit hemma en vecka. Efter att legat på patienthotellet en natt efter förlossningen kom vi till Skåre igen. Lillan sover och äter. Små stunder tittar hon och är vaken. Nils tycker det då är så kul och skrattar och petar på henne, precis som att hon vore ett litet djur. Visst, hon både låter och rör sig som någon mystiskt djurart. Vi har inspelat när Nils träffade "Beeebiii" första gången. Guld värt! Han var så lycklig, så stolt! På dagis berättar de att han pratar om bebisen som finns hemma. Inte trodde jag han skulle förstå så mycket han faktiskt gör.

 

Amningen funkar bra. Det är periodvis tufft med högerbröstet som smärtar. Tur att det går att pumpa och avlasta när det behövs. Vi har våra maratonamningar som sedan följs av långa sovstunder för henne.

 

Det känns hittills som en revansch. Peppar peppar.. Allt känns så mycket lättare och vi är coolare som tvåbarnsföräldrar. Amningen funkar, hon sover gott om natten - hon verkar må bra! Ännu vågar jag inte ta ut något i förskott. Jag erkänner att jag är rädd att även hon ska utveckla multipla allergier och bli dålig, hon är ju trots allt bara en vecka ännu. Men hoppet är det sista som överger en. Tänk om det håller i sig!?

 

Jag känner mig tillfreds, så lycklig. Trots att hormonerna spelar mig ett spratt då och då och att jag visst har utvecklat viss babyblues som jag främst lider av på kvällarna. Jag försöker blockera negativa och jobbiga tankar. Dock hoppas och tror jag det blir bättre. Jag vägrar att sjuka ner mig som jag faktiskt gjorde förra gången. Men det där går ju dessvärre inte alltid att styra över. Kroppen då? Svanskotan som fick sig en törn i samband med förlossningen känns bättre. Vi vilar mycket och myser i soffan så jag har inte riktigt känt efter min fysiska status. Små kortare barnvagnspromenader har vi tagit med barnen. Magen verkar gå tillbaka sakta men säkert, vad lätt man känner sig. Hoppas att svullenheten förvinner snart.

 

Det känns obegripligt att det redan gått en vecka sedan Sigrid föddes. Tiden flyger iväg och jag försöker njuta varje minut. Tänk att jag har världens finaste, mest underbara familjen som finns!

 

 
 
 

rt, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu