När vi fick reda på att vi väntade syskon

 

 

Vi har hela tiden bestämt oss för att vi skulle ha barn hyffsat tätt. Två år som det är mellan mig och min bror har jag alltid tyckt varit perfekt och Fredrik har sett och tyckt likadant. När det väl var dags för att börja ta ett beslut var det inte så svårt. Vi testar väl och ser, sa vi. Blir det så blir det. Minipillrena avslutades några veckor innan. Vi var inställda på att det kunde ta längre tid denna gång eftersom vi hade turen att lyckas på första försöket förra gången. Turen var med oss även denna gång. LIka fort blev jag gravid igen!

 

 

Dagarna efter ägglossning ringde jag till min barnmorska. Jag hade ont i magen och var orolig för att jag kunde fått någon cysta, som är vanligt att få vid minipilleranvändande. Jag sa att jag hade som växtvärk som när jag väntade Nils och att jag hade rejält ont vissa stunder. Magen hade svullnat upp på mig. Dagarna gick och jag kände mig yr. Det spände till i brösten som ilningar och min mage var inte lika platt som den brukar. På träningspassen höll jag på att spy av utmattning. Men INTE kunde jag väl tro att det redan tagit sig efter något försök. Eller ja, försök och försök. Det var inte så att vi hade koll på ägglossning och planerade där efter.

 

 

Jag hade beställt några tester från nätet som skulle komma till brevlådan till villan. Även fast vi då skulle till huset dagen därpå åkte vi dit på kvällen så jag kunde ta ett test på morgonurinen dagen efter. Men jag kunde inte hålla mig! När vi kom tillbaka till den flyttstökade lägenheten och Nils somnat smög jag in på toaletten och tog ett test. Två streck - jag kunde knappt fatta. Så lätt igen!? Jag hade planerat massa mysiga scenarion om hur jag skulle berätta det för Fredrik. Men pyttsan heller.. jag kunde inte hålla mig.

 

 

Fredrik var sjuk och låg till sängs och såg på fotboll. "Duuuuu, vill du veta en sak? Nils ska bli storebror!" Jag minns inte exakt vad Fredrik svarade men det var något i stil med "Va? Ska han? Vad kul!" Han såg helt lugn ut och jättebekväm i det hela. Jag var konstigt nog i chock och irrade omkring i lägenheten på högsta växel. Fredrik sa att han var jätteglad men att han inte spelade upp sig för att det kändes så naturligt och självklart rätt.

 

 

Tankar flög omkring i skallen på mig. "Är åldersskillnaden bra nu då?" "Klarar vi verkligen detta?" "Kommer jag eller barnet drabbas av komplikationer denna gång?" Fredrik somnade lugnt och lätt. Inte jag, för mig tog det lång tid att smälta trots att lilla livet var planerat att bli till i denna tid. <3.

 

 


Kommentarer
Postat av: Anna

Det kommer gå hur bra som helst, der är ju övertygad om! :)

2014-07-26 @ 21:33:56
URL: http://annamyren.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0