V 34

 

 

 

 

Det hugger och sticker "nedåt". Ibland känns det riktigt rejält att jag verkligen stannar till och grimaserar. H*n spjärnar verkligen där inne. Det är så jäkla häftigt att ha en BEBIS i magen! Jag har pluffsat till mig i ansiktet nu. Eller ja, hela kroppen. Ni vet sådär slutet-av-graviditeten-svullen. Kissnödig är jag nästan konstant. Tror jag är uppe ungefär tre gånger per natt pga det. Bumlingen trycker på.

 

Vi har börjat profylaxöva här hemma. Kurskompendiumet är framtaget som vi fick när vi gick profylaxkursen när vi väntade storebror. Avslappning, djup- mellan- och lättandning! Fred är så positiv och verkar lugn. Jag däremot är fortsatt orolig och rädd. Hormonerna spelar mig ett spratt.. Jag gråter lätt och jag tänker en massa. Ibland är jag rätt disträ och känner noll ork och lust. 

 

Barnmorskan tycker att du känns medelstor när hon känner efter din position i magen. Denna vecka var SF-måttet 30 cm. Hjärtfrekvensen 150 slag/min. Mitt bltr 115/70. Du ligger långt ner med huvudet i mitt bäcken. Jag tycker du vrider och vänder dig fortfarande och inte riktigt hittat din slutgiltiga plats ;)

 

 

 

Kroppen: Under slutet av graviditeten kan det ibland kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

 

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett. Vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0