V. 32

 

 
 
 
Nu känns det att jag är i slutet av denna graviditeten. Bebisen växer sig stor och den knör och bökar där inne. Det är inga småbuffar längre. Den lilla rumpan ligger oftast under mina högra revben och bebisen verkligen borrar sig ner i mitt bäcken. Det spirar i fogarna främst baktill. H*n är fortsatt aktiv på kvällar och nätter, precis som är sin bror var. 
 
 
Jag tycker jag gungar klumpigt fram och att jag inte orkar någonting. Det är svårt att känna igen sig själv när jag är såhär orkeslös. Jag tar inte för mig att göra lika mycket nu och jag blir snabbt trött när jag är igång. Ibland blir jag orolig för hur jag ska klara en förlossning. 
 
 
Sötsuget är enormt! Helst skulle jag vilja ha något litet sött efter varje måltid. Gröna äpplen äts en hel del och vilken tur jag har som bara kan gå ut på trädgården och plocka dem. När helgsgodisen plockas fram vill jag helst ha surisar typ gulgrönt s-märke.

 


Bristningar på magen har jag några vid naveln. Fick några med när jag väntade Nils så jag är osäker på om det är de samma som blivit tydligare/större eller om det tillkommit fler. 

 

Vid veckans kontroll slog det lilla hjärtat 134 slag/min och SF-måttet var 28,5 cm.

 

 

 

Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

 

 

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0