Nils femton veckor

 

Det var ett tag sedan jag uppdaterade, så nu är det dags. Det sker ständigt nya saker med och kring Nils. Det är så roligt att se att han blir mer och mer medveten om sig själv och sin omgivning. Jag hörde honom skratta på riktigt första gången förra veckan när min bror var här på besök. Han tycker det är så kul när han blir road, speciellt av andra än sin mamma och pappa ;) .

 

Han är så söt när han tittar sig själv i spegeln. Ibland ler han blygt när han möter sin blick och borrar in huvudet mot mitt bröst. Dreglar gör han också. Särskilt när han tuttar och tuggar på sina händer. Ibland knäpper lillen sina händer och han ser lustig ut. Leksaker och snuttisarna griper han gärna tar i och försöker hålla stadigt och gärna vill han smaka på föremålen.

 

I vår mjuka säng har han nästan klarat att vända sig från rygg till mage. Oj vad han tar i när han försöker kämpa sig runt. Han blir så förbannad när det inte går som han vill. Haha. Han frestat även av att sitta upp. När Fred tar tag i hans händer så försöker han häva sig upp och när vi sätter honom i babyskyddet försöker han tippa sig framåt.

 

 

Nils eksem har blivit bättre sedan han började smörjas med hydrokortison. Jag hoppas verkligen inte han ska behöva ha klåda och irriteras av utslagen nu. Dock blossar han ännu upp och blir illröd i huden ibland. Jag har ännu inte listat ut vad det är han inte tål. Kanske är det sojaprotein?

 

Vi har börjat natta Nils på allvar nu. Han har tidigare inte varit mottaglig för det. Försöker få honom i pyjamas vid 19-tiden och i säng vid ca 21-tiden. Han får ersättning efter att jag ammat sista kvällsmålet då det verkar som han inte blir tillräckligt mätt på det han får av mig. Han äter fortfarande på nätterna. De senaste nätterna har han vaknat varje timma och velat ha mat. Gissa om jag är slut! Om han fick välja skulle han sussa vid mina bröst hela natten och ha fri tillgång. Vi ska testa att ge honom ersättning även på natten och utvärdera om han sover bättre.

 


Core mamma, barnsäkerhet och bebisbesök

 

Igår förmiddag var jag iväg och testade på Core Mamma på Friskis & Svettis. Fred jobbade hemma och tog sin lunchpaus medan jag var borta. Man är välkommen att ta med sitt barn till gympan om man vill. Ur träningssynpunkt var det inget för mig. Det var enkel gympa och styrkan var inte särskilt krävande. Dock kan jag tänka mig att det passar nyblivna mammor som inte har träningsvana sedan innan. Det kan ju också vara ett trevligt sätt att komma iväg lite. Men jag tror att jag och Nils avstår i fortsättningen. Nu har jag testat i alla fall men nästa gång blir det vanliga Core-passet. Någon som testat?

 

Senare den dagen var vi iväg på föreläsning om barnsäkerhet som BVC ordnat. En tjej från konsumentverket talade om säkerhet i hemmet, leksaker och annat. Inser att det är en del saker som ska kollas över och fixas till här hemma innan Nils börjar krypa. Kvällen tillbringade jag och Nils hos min mor och far.

 

Idag har Anna D varit här med sin lilla nyföding. Jisses så liten och söt! Efter att ha burit runt på henne en stund insåg jag hur stor min lille kille blivit! Megabebis! Har min lille varit sådär pytte?! Vad himla kul det är att vi är så många som fått barn tätt på jobbet.

 

Nu håller Nils på att somna. Jag har nattat honom och han verkar har kommit till ro nu. I morgon är det dags för pneumokockvaccinet för Nils som han inte fick förra gången. Jag är så j*vla rädd och nervös! Åh.. 

 

 
 Liten luring
 

Krav

Det är natt och jag är uppe. Jag sitter i köket, äter en knäckemacka och skriver. Som vanligt kan jag inte sova. Lillen behöver mat ofta på natten och det blir ypperliga tillfällen för mig att vakna och inte hinna falla in i djupsömn förens nästa matrond är kommen. Jag ligger vaken och grubblar.

 

Jag har en känsla inom mig som är allt för bekant. Krav-på-mig-själv-känslan! Det påminner mig om när jag gick i skolan. Skrev jag något dög det endast med högsta betyg. G var typ lika med IG, godkänt var ju något alla lyckades med. VG var absolut ok men såklart skulle helst skulle helst ett MVG pryda provet. Sjöng jag något fick jag inte ta en ton fel - inte ens på övningarna. Allt blev ju så jobbigt! Det som var kul blev en börda.

 

Egentligen vet jag inte vad det är jag vill ska vara perfekt. Jag vet bara att jag vill vara duktig, fin, ordningsam och inte minst kreativ. Jag har krav på alltifrån att det ska bara prydligt hemma till att jag ska prestera bra på träningarna. Tillochmed känner jag krav på mig när jag skriver här. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa utan att se allt för många stavfel eller kassa foton. Press! Jag erkänner att jag inte bara är rädd för att jag ska döma mig utan även andra ska göra det.

 

Herregud, jag är mamma till världens finaste pojke och jag är bäst att just vara mamma till honom. Ett MVG är fjuttigt gentemot den bragden! Jag försöker njuta av stunden och ägnar den mesta tiden med min son. Vad kan vara viktigare? Jag måste inse att jag då inte kan lära mig allt om ditten och datten, inte hinner ha kliniskt rent eller ha ordning på filerna på datorn eller porslinet i hyllorna. Inte kan jag prestera bäst på allt – det kan ingen. Att måla upp någon fasad skulle jag aldrig orka göra även fast jag ser att det kanske verkar hjälpa för andra.

 

Kalla mig negativ eller knäpp. Jag är en tänkare och jag är övertygad om att många andra är det med men att inte alla delar med sig av sina tankar. Helt okej. Att spy upp grubblerier är ett sätt för mig att bearbeta och bena ut tankarna.

 

Det är nu tidig morgon och efter en stunds ansträngning av att försöka sätta perspektiv på tankarna ska jag försöka somna om igen.

 

 

 


Uppdatering

 

Vill bara skriva och säga att vi mår bra. Jag lyckas få en del sömn och jag försöker lämna den otäcka händelsen bakom mig så gott det går. Anstränger mig att inte tänka på det men jag lyckas sådär.. Jag har blivit mycket mer känslig för när han skriker. Är så rädd att han ska sluta andas igen. På kvällana när han har magont och gallskriker pallar jag knappt närvara pga min oro.

 

Nåväl. Dagarna går undan. Det känns som det alltid står något på agendan och det är skönt, trots att det inte behöver vara något särskilt speciellt inbokat. Men ändå måste jag erkänna att jag ofta känner mig stressad. Det finns en del grejer som hänger över mig och som jag måste ta tag i. Stora saker som dop och lite mindre saker som att sortera foton eller annat nödvändigt.

 

I dagarna har jag sysselsatt mig med att ordna bland Nils kläder då han tagit ett rejält kliv i storleken. Liten blir stor. Min bror har varit här idag och lekt med Nils. Jag kan se på dem båda att de tycker det är skoj. Ikväll har farmors gamla orangea vispmodul, vintage ala Philips, åkt fram. Jag bakat en plåt med göttigheter. ”Freebasade” ihop några jordnötsmuffins. Kan vara bra att ha något i frysen att plocka fram när man får besök.  

 

Imorgon ska jag iväg tidigt på ett möte sedan blir det träff med föräldragruppen för vår del.

 

Hoppas det är bra med er läsare!

 

 
 
                         

 

 

Inte använt kameran på ett tag. Kan dock bjuda på några mörka suddiga mobilfoton från dagen.

 

 
 
 

En mammas mardröm

 

I en tid har jag varit smånervös för denna dag. Vaccinationsdags för lillen. Jag visste att det skulle bli en jobbig upplevelse men inte att det skulle bli så överjävligt som det blev idag.

 

Efter att ha pratat en bra stund med BVC-sköterskan om några frågeställningar och utfört mät och väg var det dags för vaccinationerna. Nils satt i mitt knä och hon gav en av injektionerna. Nils skrek till och sedan blev det tyst.. Nils blev alldeles stel och han ändrade hudton. Han blev röd och han stirrade rakt ut i luften och det gick inte att få kontakt med honom. Han hade slutat andas. Jag såg på sköterskan att hon gick in i skarpt läge och jag var helt förskräckt, grät och gnydde ”Vad är det som händer?! Hallå, vad är det som händer?!” Jag tänkte ”Nu dör han!”. Hon tog upp Nils som krampaktigt behöll sin sittande kroppshållning och la honom över sin axel och klappade honom i stjärten och gjorde ryggdunkar. Tillslut, efter en stund, skrek han och började andas igen. Jag satt kvar i stolen och grät och skakade. Jag fick honom till mig efter en stund och han var helt slö och trött.

 

Jag fick sitta kvar utanför i väntrummet någon timme med Nils sovande på mitt bröst. Jag iakttog varje andetag, varje rörelse han gjorde. Sköterskan kollade till oss då och då. Vad var det som hände egentligen? Sköterskan sa att han blev så rädd och chockad att han glömde bort att andas. Men tror ni inte jag fortfarande är rädd? Lär vaka över honom i natt.

 

Detta var den värsta upplevelsen jag varit med om i hela mitt liv. Jag grinar när jag tänker tillbaka på det. När de andra sprutorna ska ges framöver kommer barnläkaren vara med och det är Fredrik som kommer få medverka som stöd till Nils.

 

Nils, jag älskar dig mest av allt. Jag gör allt för dig. Käraste unge, var frisk och må bra <3

 
 
 

Sova räv

Nils har nyss tagit en tupplur. Det är inte alltid lätt att natta ;) Han är slug som en räv och det är jag med. Det gäller att lägga ner honom väldigt varsamt och försiktigt ner på stället han ska sova. Jag ligger kvar med handen under huvudet och famnar om honom lätt. Efter en stund gäller det att försöka ta sig loss så han kan sova gott själv. Det gäller att fortsätta andas nära honom trots att jag inte stöter i honom för att sedan gå iväg försiktigt. Att dämpa belysning och ljud markant är ingen god idé, då vaknar han. Nils slipper helst sova om han kan, haha. Han sover ibland med halvöppna ögon. Lille slugis! Mamsen vill bara att du ska få sova när du är trött så du är en pigg och välmående kille.

 

Det har varit en lugn dag idag. Jag har jag varit iväg och tränat och bönburgare har stått på menyn ikväll. Jag har gjort beställning på ett par gore tex-stövlar från Viking som jag hoppas ska passa. Så tråkigt att behöva bli blöt om fossingarna. Men det brukar vara svårt att hitta skor som passar till mina beniga fötter. Har även del del klädesplagg jag ska gå igenom och prova för att se om de passar eller om jag ska göra retur.

 

Igår hade vi besök av ”Hagfôrs” (Cecilia+bebismage och Helen). Även Camilla var här. Fredrik hade bakat bröd och gjort soppa till oss. Gött! De kom med fina gåvor till lillfisen! En haklapp som det står Nils på fick han av Camilla och av Hagfôrs fick han zebratofflor och en bodysuit från Sockertôpp.

 

 

Trevlig helg!

 

 

 

 

Little monkey

 
 
 
 

Nils tolv veckor

 

Från att gått från en period med en mycket nöjd och glad bebis har vi nu klivit in i något annat. Nils har kommit in i en period där han kräver en hel del mer. Man blir påmind om de allra första veckorna av hans liv. Ibland vet man inte vad som är fel och vi har svårt att tyda hans oro. Han blir överstimulerad mycket lätt och han blir så trött att han gråter och är ledsen, länge. Han ogillar att bli nedsatt i babyskyddet och det är protester vid bilturer. När vi ska ut och gå blir han arg om det inte går tillräckligt fort ut eller om vagnen står still. Det slår inte fel. Lillen är mer känslig än tidigare. Det är nog en tid med massvis av intryck som ska lagras och sorteras.  

 

Mornarna däremot är bra. Då ler han och pratar på som bara den. De timmarna är underbara. Så skönt att se sin son må bra. Han ligger och sätter ihop händerna och kikar imponerat på dem. . Finmotoriken märker man blir bättre och bättre. Något som är spännande är Ipaden. Nils tycker det är supermysigt och kul att ligga nära oss och vara med och surfa eller se på någon serie.

 

 

 

 

 


Nyårsafton

 

Vår nyårafton tillbringade vi hos Fredriks ena syster med familj. Vi hade beställt mat – frukt, västerbottenpaj och kött för de som åt det. Svärmor hade fixat smördegssnittar till förrätt och C hade gjort pepparkakscheesecake till efterrätt. Det fanns en hel del annat snöschel att äta på också.

 

Varje gång det sköts fyrverkerier var vi inne med lillen. Dels för att Nils hade cry moments och att jag ogillar raketer. Främst för att jag tycker synd om alla skotträdda djur som utsätts för rädsla och stress! Sedan ska man minnas att det finns människor som varit med om hemska krigsupplevelser där ljudet av raketsmällarna kan påminna dem om just det. Som syrra kan jag också relatera till den skaderisk som föreligger. Klagosång. Men det är min åsikt.

 

Tolvslaget upplevede vi på ett sätt vi aldrig gjort tidigare. Vi var ute och rullade barnvagn febrilt. Nils var supertrött och överstimulerad och ville gungas och skumpas till ro av vagnen. Senare när vi kom in och bebisen var en aningens mer nöjd gav vi varandra en nyårspuss.

 

 

 

 

 

 
 
 

rt, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu