Overloaded

 

I en tid har jag haft svårt att somna. På dagarna känner jag mig stressad och min puls stiger i takt med att tankarna eskalerar. Bilder, ljus, ljud, mönster och min röst håller mina sinnen överaktiva trots att jag blundar och är tyst.

 

”Du, jag måste skriva. Måste sortera mina tankar.” Fredrik tar Nils en stund medan jag ifred fattar blyertspennan och skriver i ett block. Det är mer känsla att se grafiten bilda bokstäver än när fingerspetsarna trycker ner tangenterna på datorn. Man ser attityden hos författaren ännu tydligare så. Fast det ser ju inte ni nu.

 

Förr skrev jag massor. Jag uttryckte mig i sång och ibland kluddade jag ner någon teckning. Vad gör jag nu? Jag känner mig hämmad. Sen jag lämnat mina värsta depressioner, ångesttillstånd och vanföreställningar bakom mig har även min kreativitet även sinat. Är det så att en konstnär måste ha en blödande själ? Nu när jag sprudlar och kokar över av kreativ energi, betyder det att mitt psyke är sargat?

 

Jag måste våga börja uttrycka mig igen. Men hur? I vilken ände ska ag börja släcka elden? Bilder, ljus, ljud, mönster och min röst måste ut.

 

Vet ni, jag tror jag just började.

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0