Sista dagen på året

 

Så kom vi till den sista dagen på året – nyårsafton. En dag jag en tid tyckt varit kämpig. I många år har jag levt med ångestproblematik och depressioner. När de sinnesstämningarna härjat som värst och tiden seglat förbi och år efter år gått utan vidare förbättring av melankolin har det känts svårt att vara glad vid nyår.

 

Senaste åren har gått framåt och nu i år är det verkligen annorlunda. 2012 har varit det bästa året. Jag blev gravid, bar min underbara unge i magen i nio månader för att sedan föda honom. Jag blev mamma! Häftigaste året ever! Och vet ni vad det bästa är? Jo, att Nils ska finnas hos oss resten av våra liv och vi får leva med denna föräldralycka för alltid. 2012 är bara början..

 

 

Tänkte jag skulle gå genom dagboksanteckningar, blogginlägg och foton. Planerar att försöka få ihop en liten årsresume här på bloggen.

 

I natt ska vi skåla för det finaste vi fått, nämligen vår underbare son Nils.

 


Vår julafton

 

 

 

Trötta klev vi upp på julaftonsmorgonen och gjorde oss redo för en heldag med familjen. Vi packade ner julklapparna och startade julfirandet hemma hos mina kusiner på Marieberg. Där åt vi grötfruskost. Nils somnade i bilen och sov även ett bra tag i babyskyddet när vi satt och åt. Han vaknade hungrig lagom till vi ätit upp. Efter hans lilla måltid satt han i knät hos A och tillbringade sedan tiden i babysittern.

 

 

Vi åkte med mor, far och bror hem till dem och morbror L och mormor hakade på. Där åts julmat och när kvällen kom öppnades julklapparna. Vi fick så mycket fint. TACK!

 

 

Vi packade in oss i bilen och åkte hem till svärföräldrarna. Nils blev ständigt underhållen och behövde aldrig sitta ensam. Nils kusin J tycker det är jättekul att umgås med lillen. Vi följde sedan med J hem och spelade Wii som han fått av tomten.

 

 

På kvällen hade vi en gosse som var helt slut efter hans första julafton. Han var så trött att han inte visste vad han skulle ta sig till. Efter en skrikig senkväll somnade han tillslut. Det var nog en hel del sinnesintryck lillen kämpade med. Överstimulerad bebis!

 

 

 

 


Nils elva veckor

 

Denna vecka har han fått någon typ av utslag. Vi upptäckte en torr röd fläck på kinden som blev större och att det uppkom småprickar i ansiktet och att han blev rödflammig på buken och bröstet. Vet inte vad han reagerat på. Kanske något jag ätit? För säkerhetsskull ska jag tvätta om en del av hans klädesplagg, då jag är osäker på om allt tvättats parfymfritt.

 

När Nils ska äta beter han sig ibland som han gjorde som nyfödd. Dvs jätteivrig men inte vill ta bröstet med en gång om det gått någon minut från första skrik. Det är lite förvånande då han nu annars brukar ta bröstet snabbt och lätt. Jag tror det blir så när han är väldigt trött och vrålhungrig samtidigt.

 

Jag skrattar när Nils ser sig själv i spegeln. Han ser jättecharmig ut, flirtar upp sin spegelbild och storler. Hans sinnesstämning förstärks verkligen av det han ser i sin spegelbild. Haha, goding!

 

 

 

Lille knytet fångad av mobilkameran innan barnvagnsfärd

 


God Jul

 
 
 
Hoppas att ni har en riktigt bra jul. Vi har haft en bra julafton och vi fortsätter julmysa hela familjen till och med en vecka in i januari.
 
Kram!

Nils tio veckor

 
Trollungen
 
 

Nytt för denna vecka är att Nils upptäckt och blivit mer medveten om sina händer. Han höjer en hand upp över ansiktet och tittar jättekoncentrerat på den. Det är så roligt att se.

 

Han har börjat prata mer och låta på ännu fler sätt som vi inte hört förut. Störst behov av att berätta saker för oss har han på förmiddagen. Om jag sjunger till honom kan han ibland samtidigt låta aaaaauaaa. Ett litet gensvar på sången, haha.

 
 

Gravidmagen

 

Foton Anna tog elva dagar innan Nils föddes

 

 

 

Ibland saknar jag min bebismage mycket. Visst att den var stor, tung och klumpig men jisses vad vacker den var. Sen var det också något spännande och mystiskt med den. Jag bar mitt älskade, då okända, barn i den. Allt var så nytt! Att känna hans rörelser genom den var helt fantastiskt. Varje liten buff, knuff eller spark var lika häftig varje gång.

 

Även fast jag var höggravid tyckte jag inte alls att magen var särskilt gigantisk. Jag var så van den. Nu när jag tittar på bilderna i efterhand ser jag hur stor, spänd och utåtstående den faktiskt var. Haha.

 

Att vara gravid är det fränaste jag varit med om och jag är enormt tacksam över att jag fick vara det. Jag hoppas jag får vara med om det fler gånger.

 

Jag och Fredrik älskade varandra innan men kärleken är nu ännu starkare. Vi har ju tillsammans skapat världens vackraste unge. Från att vi var medvetna om en millimeterstor varelse i min livmoder, till att nu ha en bebis som vi senare ska få se bli en man – resan är fantastisk.

 

 
 
 

Lucia

 
På lucia åkte jag och min tomtenisse till ut till Segerstad och träffa arbetskamraterna och de andra julbebisarna. Nils hade på sig tomtedräkten dagen till ära. Vi var ett stort härligt gäng som bestod av mig & Nils, Kristin & Stella, Linnea & Svea, Ellinor & Alicia, Anna & magen och Victoria. Kristin bjöd på god soppa och julfika. Som vanligt skrek Nils under både lunchen och fikat. Det slår aldrig fel. Tur är att han gillar att ligga hos Anna, särskilt på hennes stora bebismage. Hon tog hand om lillen medan jag fick käka.

 

När vi kom hem möttes vi av mormorn och morfarn i hemmet. De var Nilssugna och fick givetvis kramas lite med killen.

 

 

 

 Några halvkassa foton från Luciadagen, tyvärr mycket skuggiga och märkliga i färgen.

Men man ser ju vad de föreställer iallafall. Och Nils är inte jätteglad på korten, haha. 

 

 

 

Här hemma sjunger vi julvisor för lillen. ”Pepparkaksgubbar” kan kanske vara en favorit. Han skrattar och ler stort åt låtarna. Det blir mycket musik för lillen. Jag står väl mestadels för sången och Fred för gitarrspel. Nils verkar tycka det är spännande och kul.

 

 

 

 
 
 

Nils nio veckor

 

Jag tror vår gosse är vänsterhänt, precis som far sin. I ungefär en vecka har han börja stoppa fingrarna i munnen och tuttat på dem. Då vänsterhanden. Tidigare har jag märkt att ett finger då och då varit vid nappen när han sugit på den. När han leker i babysittern använder han båda armarna men mestadels vänsterarmen. Ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

 

Han uppskattar sina små filtar mer än tidigare. Att lägga någon av dem längs kroppen och att den fortlöper ihopkorvad lite längs ansiktet verkar ge honom lite trygghet. Perfekt också att filten håller nappen på lite bättre plats och inte faller ut lika lätt.


Vi märker tydligare nu när Nils blir trött och kinkig. Märks mer i ögonen och på hans skrik än tidigare. Det är så häftigt att man hela tiden lär känna den lille mer och mer.

 

 

 

 

 


Återupptag av träning

 
Barnet leker, hunden vilar, mamman äter risgrynsgröt och pappan kommer snart hem från jobbet. Fint det! Jag och Nils har nyligen varit ute på promenad med grannen och hennes lilla dotter. Är det inte underbart ute så säg! Marken är vit av snö och luften är härligt kall.

 

I dagarna har jag varit på mina första gympapass sedan Nils föddes. Det blev medelgympa med Friskis & Svettis med viss modifikation. Jag utesluter häftiga hopp, att ha benen brett isär, snedvridning av bäckenet och magövningar som sit ups. Att småjogga på stället och göra liknande rörelser med överkroppen och utföra plankan är det jag tex kan göra istället.

 

Är förvånad över att jag bibehållit en hyffsad kondition. Trodde jag inte. Okej, den är verkligen inte supergod men absolut inte kass. Det måste främst varit den ökade blodvolymen och den stora magen som satte gränser förut. Dock känns det inte alls som förut under styrkeövningarna. Har inte alls någon kontakt med musklerna, kanske på grund av att de inte existerar längre? Haha. Det är inte döjobbigt att utföra träningen som jag förväntat mig, utan det är mest en konstig känsla av stumhet.

 

Samtidigt är jag ängslig för att köra för hårt nu i början. Man har ju hört skräckhistorier.. Rädsla för att utveckla inkontinens och prolaps eller att återfå foglossning och eventuell magmuskeldelning sätter griller i huvudet. Längtar efter att få komma till gymmet också. Ni som är träningsvana, hur kände ni med träningen och la upp den efter förlossningen?

 

 

..Och där började barnet skrika, hunden röra på sig, mamman sjunga vaggvisor och pappan satte sig på tåget hem.

 

 

 
 

Nils åtta veckor

 
 
 

Nu är det två månader sedan han kom till oss. Det är fantastiskt att bebisen redan kan ha en personlighet. Jag känner igen den väl från när han låg i magen. Nils är en bestämd liten herre som vet vad han vill. Han är ganska hetsig av sig. Vill han något ska det gå fort. Som tur är blir han också snabbt nöjd. I alla fall när det kommer till mat. Han tar bröstet på mindre än en sekund och när han äter går det på max tio minuter och några pauser är det inte tal på.  

 

 

Något däremot som inte verkar bli bättre är hans mage. Det verkar vara en trend att han har ont kring klockan 21-02 någonstans. Att ligga på rygg då är klart värst för honom. Vi brukar bära runt på honom gungandes på axeln. Ibland hjälper det, oftast inte. Tillslut somnar han och då i grodposition på någon av våra överkroppar. Någon som har något bra kolik-tips?

 


Glad kille + Julbord

 
Idag var en bra dag. Nils vaknade med ett leende på läpparna och jag lovar, det smittade av sig! Vi har ”pratat”, lekt och varit ute med vagnen.  Det är en glad kille vi haft hemma.

 

Ikväll har jag varit iväg på julbord med jobbet. Jag fick en vegmeny istället för den klassiska julmaten. Det var skönt att få komma ut lite och få vara Lovisa och inte bara vara Mamma. Det var ett bra tag sen jag arbetade och träffade kollegorna. Hem gick jag från avdelningen i början av juni. Ett halvår sen alltså. Vad tiden går fort! 

 

Lovar att jag tänkte på gossen där hemma nästan hela tiden när jag var iväg. Nu är familjen samlad i sängen och det är snart dags att försöka sova. Först vill Nils lyssna på lite musik. Godnatt!

 

 
 
 

Första advent

 

Lite snö har fallit och adventsljusstakar och stjärnor lyser i husen – julen nalkas. Underbara juletid, vad jag älskar den. Ännu har inte pyntet hunnit upp i vår lägenhet. Vi har fullt upp med skrik, mölj, lek och mys känns det som. Okej, mellan blöjbytena umgås vi med vänner och familj. Förstår inte hur andra hinner vara så husliga. Trots att vi är två som hjälps åt här hemma får man vara nöjd om diskmaskinen är tömd och golvet inte är fullt av hundhår och damm. (Jag klagar inte, jag är bara ärlig och förskönar inte sanningen.) Tiden räcker inte till, eller så prioriterar vi fel (rätt). Jag känner mig ibland extremt orutinerad. Någon gedigen husmor kommer jag aldrig bli. Hursomhelst, jag satsar på att julstöka i morgon. Dock är jag på jakt efter bland annat en ny svart elljusstake till vardagsrummet och fina julgranskulor till vår nya vita julgran så färdigpyntat blir det nog inte då heller.

 

Annars? Jag har varit sjuk och mina bihålor är fortfarande inte helt fräscha. Blogglusten är inte på topp. Igår härjade vi runt på stan, fikade hos Månssons och idag har idag fotat årets julkort som jag tror det blev skitbra.

 

Nu blir det att hämta tvätten och sedan kika på årets julkalender, Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst.

 
 
 

rt, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu